Familjen Vi

Jag säger då bara det!

Vaknade i morse av att jag trodde att jag skulle bli tvungen att springa på toa och pjuka lite, men som tur så slapp jag det men magontan satt kvar. Jag försökte ta mig upp ur sängen men kände att , nu svimma jag! Otäckt var det.

Jag kravla mig till badrumme och börja duscha, men kände att jag kan nog inte stå så länge till, jag kommer att falla ihop snart.  Jag var då se duscha färdigt, sen kravla jag mig till soffan och ringde min kärlek som sa att jag skulle stanna hemma idag. Jag somnade på soffan och vaknade att jag var tvungen att ringa till jobbet och meddela att jag kanske inte kommer idag, vi får se.

Jag kravla mig ner i sängen och försökte vila eftersom jag inte hade några krafter överhuvudtaget, och jag lyckades somna tillslut. Vaknade av att älsklingen ringer på mobilen, det tog ett tag innan jag va se ta me till telefonen och när jag svara så va en orolig bubbe i telefon som trode att jag hade svimmat eller nåt. Han sa att han inte tyckte att jag skulle sova när jag va sådär konstig,  men jag va inte så prata eller något annat utan bara somnade om igen.

Jag vaknade vid ca 09,30 och nu hade jag inte ont i magen, men jag är fortfarande yr och har som ingen ork alls. Men jag bestämde mig för att fara på jobbet ändå, jag kan jobba med mail iaf.  Jag tjuvtog mig en macka (som jag igentligen inte ska äta) men jag måste kolla om det blir bätttre. Kanske lite eller är det psykologiskt? Jag tror på det sistnämnda.

Vi skulle bli bjuden på lunch på jobbet idag men jag känner mig inte så uppåt att jag kan följa med och så, dessutom ska jag inte äta, klarar nog inte av det heller tro jag. Så jag sitter och jobbar ihop lite förlorad tid som jag fick nu på morgonen.
Ja, jag undrar vad som har hänt med min kropp...

Nu ska jag avsluta detta ganska långa inlägg med att önska er en trevlig Halloween!!

Hade!!!

// En vädligt matt och yr J