Familjen Vi

Jag och Dakira tog en promenad till modern ikväll för att säga adjö till älskade Donna! Usch säger jag bara...jag kan inte förstå att i morgon kommer hon att somna in. Jag vet att det är bäst för henne för att hon har ont, men mitt hjärta har ändå gått i tusen bitar...

Så kvällens inlägg är för Donna som jag aldrig kommer att glömma!

Regnbågsbron

Det finns en bor, Regnbågsbron, som förbinder Himelen och Jorden
När ett vän  dör, kommer den till en plats bortom Regnbågsbron
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor med mat och solsken som håller dem varma
De gamla och sjuka vännerna blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar

Vännerna är glada och lyckliga , men de saknar någon som betydde mycket för dem , någon som blivit lämnad kvar
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp och tittat bort i fjärran
blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger hon iväg över det gröna gräset
Hennes ben bär henne fortare och fortare tills hon återförenas med den hon älskar
Vi möts i en omfamning som varar förevigt
Mitt ansikte blir kysst om och om igen, mina händer smeker hennes huvud som så många gånger förut och jag tittar än en gång i ögonen på min trogna vän som så länge saknats i mitt liv, men aldrig i mitt hjärta.

Sedan korsar vi Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas ifrån varandra...


Jag fäller tårar för dig men för varje tår jag fäller så är jag glad över de minnen som jag har med dig, du kommer att bli saknad min älskade vän!


Donna i Ajaure...


Hade!!!

//J