Familjen Vi

Jag frågade Marita idag på jobbet om hon köt (kute, sprang) och hon såg ut som ett frågetecken. Och jag frågade en andra och en trejde gång men det hjälpte inte.
När jag hade förklarat vad det betydde så blev kommentaren: Men du ju knäpp. (en otroligt vanligt replik från Maritas sida:) )

Jag frågade då andra kollegor här på jobbet och ingen visste eller hade hört detta ord förr så jag började fundera på om jag var knäpp eller nåt. Men så började jag tänka på fadern och jag har för mig att han brukar säga "köt", så jag skyller på honom och han är trots allt norrlänningarnas norrlännging. Så jag har väl ärvt av han antar jag.

Det är igentligen när man pratar med en människa som inte är härifrån som man tänker på hur man pratar. Försöker att skärpa mig när jag sitter i telefon på jobbet men vissa kunden tycker att jag ska prata som jag gör. Nu är det så att jag inte pratar så att man inte förstår utan det är vissa ord som man kanske inte säger neröver och betongarna på ord. Ah, det blev krångligt att förklara :)
jag ville igentligen bara meddela att jag faktiskt säger köt åt ordet sprang!



Hade!!!

//J